Anna Gamalielsson skriver: Jag hade förmånen att få följa med Isabell till Home of Abundant Life i Chingleput vid vår resa till Chennai i mars. Detta var mitt tredje besök i Chennai och jag var inte överdrivet entusiastisk över att åka tillbaka. Det var framför allt den oerhörda fattigdomen, de stora kontrasterna och min känsla av fullkomlig maktlöshet inför allt elände som gjorde att glädjen inför besöket tvekade att infinna sig.
Vi åkte till Chingleput redan vår första dag i Indien. Efter ca 45 minuters bilfärd genom ett varmt och dammigt landskap kom vi fram till barnhemmet. Vi körde in på gården och blev så fort vi klev av omringade av ett gäng coola småkillar som tydligen var på besök just denna dag. De tyckte att det var väldigt spännande med besöket och stilade och poserade inför kameran. Tjejerna stod lite i bakgrunden och var lite blyga till en början.
Vi fick först en rundvisning på gården och fick berättat för oss hur rutinerna såg ut för flickorna och vad de olika salarna användes till. Vi slogs av att jämfört med vår standard här hemma så levde flickorna väldigt fattigt, men med tanke på hur de skulle haft det utan Home of Abundant Life så var detta en oerhörd förbättring. Alla flickor var rena och välkammade och deras långa glänsande hår var konstfullt flätade. Vi var där en söndag eftermiddag och de hade alla sina finaste kläder på sig i fantastiska färger med söta armband och örhängen och vi såg hur stolta de var i sina fina kläder.
När flickorna hade bekantat sig lite vid oss så blev de mer modiga och ett tag stod jag helt handfallen i ett hav av flickor som ville känna på mitt blonda hår och ta mig i hand. Det var en märklig känsla och jag blev rörd av situationen. Jag frågade strax Isabell vad jag kunde göra för att hjälpa till och hon sa att en flicka vid namn Pravina behövde en sponsor. Det tog bara några sekunder så stod jag bredvid denna bedårande lilla flicka och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig! Var det ok att krama om henne eller skulle hon känna sig illa till mods? Tillslut så kramade jag om henne och jag hoppas att det kändes ok för henne med!
Mitt besök på Home of Abundant Life i Chingleput förändrade helt och hållet mitt besök i Indien denna gången och jag kände helt plötsligt att ”jag kan inte rädda alla men en kanske jag kan rädda!!”. Detta är ett besök som jag kommer att bära med mig resten av livet!
